The 2008 Olympics are all but over. It's hard to realise time has so flown. They've been dazzling. And from an organisational standpoint they've become the new bar. Where do we see any productions on this scale done so carefully and perfectly? And the birds nest stadium - the colours it emits. It's been breathtaking.
And now when the Beijing smog settles the chitchat and bickering will begin again. We don't really need that - but perhaps we need a few things to meditate on.
Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
Och det är vi som jobbar nere intill foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
eller några ska ha spö
finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
Men när natten blir lång
brukar vi sjunga en sång
som dom som styr oss kan höra i vinden
Om ett folk som levde en gång
som ville bygga ett torn
som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre man kom
ju mera skilde sej dom
som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
att dom där uppe och nere
inte längre förstod varandra
Och då rasade tornet samman
Så det verkar som om det i varje tid och i alla sorters folk
finns några som vill skapa pyramider
där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
medan dom som lever nedanför dom lyder
Men om dom där uppe i det blå
inte längre vill förstå
utan föraktar alla dom som ger dom mat
ska pyramiderna till sist bli deras grav
It's a clever lyric by Sweden's not always most popular bard in all circles but it highlights an important aspect of major projects such as Olympic spectacles and pyramids: there are people at the top who get the glory, who never see the pain and suffering - and then there are those at the bottom who see all the pain and suffering and never get the glory. And it seems to be like this through all possible ages of human history. But the pompous atop will have to learn sooner or later or their own vanity will be their own funerals.
